~Saras Yttre~

Detta är ett högst personligt inlägg. Med andra ord, ni som läser min blogg för inspiration eller produkttips kan blunda eller scrolla ner...

I måndags fick jag veta att utbildningen jag haft planer på att gå inte blir av. Ni vet hudterapeututbildningen på Sundsvalls Praktiska Gymnasium? Tydligen har man startat en linje för hudterapi på högskolenivå i Landskrona och Stockholm(fast jag hittar inte den i sthlm hur mycket jag än söker...) och då får den inte finnas tillgänglig även på gymnasienivå.

Det var som en käftsmäll. Eller som en sten som kastas på en spegel och får den att gå i tusen bitar och falla i golvet. Alla mina planer och mina drömmar jämnades med marken.
Visst hade jag tänkt tanken att de kanske inte skulle köra den ett år till eller att jag inte skulle komma in... Men det kom ändå som en chock. Av nån anledning känns det som det är mitt fel, som om jag misslyckats. Som att mitt liv och min förväntade karriär blir ett stort fiasko.

Grejen är... att det finns såklart massor av utbildningar som leder till ett yrke inom hudterapi. Massor i Stockholm, Göteborg och Malmö. Som kostar omkring 90 000 svenska riksdaler. Möjlighet till lån och avbetalningsplan men inte studiemedel av något slag. Mat och tak över huvet får liksom lösas på annat vis. Känns ju inte som en chans på tusen att det skulle gå ihop för mig och dessutom skulle det betyda en flytt och jag vet inte om vårt förhållande skulle klara av det, inte nu i alla fall.
Jag har faktiskt hittat några utbildningar som kan läsas på distans(praktikplats på hemmaplan) eller på deltid men då är kruxet att de inte ger rätt att gå med i SHR(Svenska Hudterapeuters Riksförbund), jag blir ingen "riktig" hudterapeut kan man säga, eller får i alla fall nedsatt chans till jobb då många arbetsgivare föredrar medlemmar i SHR... typ... Men det tål i alla fall att tänkas på. De är också betydligt billigare än de andra. Det vore som en liten "sneakis", som en genväg till drömyrket...

Men just nu är jag bara lite grand tom i huvudet. Känns som mitt liv är ett vitt blad och jag har ingen aning om vad jag ska fylla det med. Eller vilken penna jag ska använda. (om ni förstår min knasiga liknelse? ;)) 
Jag är mer lost än vad jag var dagen efter studenten.
Det känns som det finns en risk för att jag alltid kommer vara vikarie på förskola, skola och fritids och aldrig ha en säker inkomst. Jag måste försöka öppna mig för andra möjligheter än just ett yrke inom skönhet. Dumt av mig från början att ens börja hoppas på att få leva på min hobby. Jag önskar att jag inte hade fått nyss om skolan i S-vall...

Det här långa, bildlösa inlägget är inte menat att vara underhållning. Det är bara infomation till familj och vänner så ni slipper fråga om det... För jag vet faktiskt inte hur mycket jag klarar av att prata om det just nu.